När man talar om tävlingar i enduro så faller dessa in under en av två olika former, dessa är känd som Typ 1 och Typ 2.
Den traditionella formen av tävling i svensk enduro är Typ 1, det som karaktäriserar denna form är:
- Pilad bana
- Tidkort
- Tidkontroller
- Transportsträckor
- Specialsträckor
Det kan även förekomma specialprov som en del av transportsträckorna.
Både det svenska mästerskapet och den mest kända enskilda tävlingen, Novemberkåsan, körs som Typ 1 enduro. Under denna form måste de tävlande själva serva och eventuellt reparera motorcyklarna under tävlingen. Vilket är anledningen till förare ofta kör väldigt taktisk under loppet så de kan lägga tid och energi på att se över de mekaniska bekymmer som kan dyka upp.
Typ 2 enduro är något annorlunda, här tävlar man utan tidkontroller, men i varvlopp som körs antingen i ett eller flera varv på en sluten bana. Start sker antingen en och en eller ett viss antal förare åt gången, detta beror helt och hållet på de som håller i tävlingen. Ett känt lopp som körs i Typ 2 är Ränneslättsloppet, som för övrigt friar hela 30 år i år. Ränneslättsloppet utgör tillsammans med Gotland Grand National och Stångebroslaget vad man kallar för ”Enduroklassikern”, och vill man klara den måste man köra alla tre loppen ett och samma år och få godkänt resultat på alla.
Det anordnas även mindre tävlingar i Typ 2, ibland av nationella organisationer och andra gånger av enskilda klubbar. En del väljer faktiskt att kombinera enduro med väldigt annorlunda ämnen, nämligen poker. Detta är vad man kallar för en poker run som används i många andra sporter. På vissa plaster under loppet plockar man upp kort och i slutet får man sedan sätta sig ned och spela med dessa kort som ett vanligt parti femkortspoker och vinnaren tar hem priset.