Även om alla motorsporter kräver en hel del av förarna kan enduro klassas som en av de tuffaste sporter inom motorcykelsporten. Detta då det krävs mycket god fysik för att klara av att köra de svåraste Endurobanorna som slingrar sig i skogen i riktigt svårframkomlig terräng.
Däremot måste man inte enbart köra i skogen för att tävla i Enduro. Det finns flera olika tävlingsgrenar och även klasser att tävla inom .
Enduromotorcyklar delas in i fyra olika klasser. Klasser som sedan används vid tävlingssammanhang och där medlemmarna inom varje klass alltså tävlar mot varandra.
Dessa benämns med E och sedan siffran 0-3. Utöver detta delas de även in efter vilken slags motor som används, tvåtakt eller fyrtakt.
E0 är den minsta klassen där modellerna med tvåtaktsmotor har upp till 85cc. Fyrtaktarna får ha upp till 150cc. Det är nästan enbart yngre barn som kör i denna klass.
E1 innebär något starkare motorer. För tvåtaktarna är det 100-125cc som gäller och för fyrtaktarna 175-250cc. För en ungdom eller vuxen som inte kört Enduro tidigare kan detta vara en bra nivå att börja på. När man sedan hanterar denna nivå kan man gå till tyngre och starkare modeller.
E2 ger inom tvåtaktare 175-250cc medan det hos fyrtaktarna är 290-450cc som är gällande.
E3 är det starkaste klassen. Här har tvåtaktarna 290-550cc och fyrtaktarna 475-650cc.
Förutom att dela in motorcyklarna gällande modell finns det även två olika indelningar gällande tävlingsformer.
Enduro typ 1 är den vanligaste formen och det många förknippar med Enduro. Förare kör på tid och ska ta sig runt en snitslad bana på så kort tid som möjligt. Man kör helt enkelt enbart mot klockan.
Enduro 2 innebär att flera förare startar samtidigt och det är då ”först i mål” som gäller.